something's different
Jag är ganska less på att människor snackar bakom ryggen på en istället face mot face. Men jag ska nog inte säga så mycket för det händer väl att man gör det själv. Men det är ändå jävligt fegt. Jag förstår inte varför man gör det...
Jag är inte en sådan person som söker stöd hos mina vänner, för jag vill inte tynga ner dom med mina problem. Vilket är väl förmodligen en dum tanke men jag kan bara inte. Det har ju en orsak till det, asså faktiskt en väldigt bra orsak. Och det är för att jag kan läsa av folk, jag vet hur folk i min ålder vanligtsvis reagerar och pratar. För jag har varit med om det så otroligt många gånger. Sen kan jag bara inte prata om sådana saker, det är typ tabu för mig oftast..
I don't cry in public, never have people seen my tears nor know why they are being shed.
In my mind it's weakness you can never build up to strenght.
I have been trying to only see the good things, just to be able to move on.
Now I think it. I believe it.
And by that I have lost all hope for mankind.
Jag behöver komma bort ett tag känner jag. Smärtan kommer allt oftare nu. Tur att det blir mormor i helgen.
Då blir det frukost två gånger på morgonen, lunch, fika, middag (mycket middag) och efterrätt.....och sen kvällsfika och oftast en till kvällsfika.
Asså jag driver inte. Men jag tycker om mat så vafan.
Pz
